På kurs hos oss får man höra och öva mycket på hur inlärning går till. Som tex att när vi skall lära hunden ett nytt beteende och hunden skall förstå vad det är för beteende vi är ute efter, då behöver beteendet förstärkas (belönas) så många gånger som möjligt på kortast möjliga tid.
Vi pratar också om att vänta med att ”döpa” beteendena (ge kommandon) innan hunden har förstått och också gör beteendet. När så skett och vi döpt beteendena som tex. sitt, ligg, hit osv då är det dags att dra ned på hur ofta vi belönar hunden för att den gör det den vet och kan.
Men det räcker inte att vi har lärt vår hund ett eller flera beteenden för att det sedan skall fungera. För att hunden skall fortsätta att göra det vi lärt dem behöver alla dessa beteenden upprätthållas och det över tid. Med att upprätthålla ett beteende menas att hunden behöver fortsätta att göra just det som vi lärt den att göra. Den behöver ha en vana av att göra precis det vi önskar.
Ju svårare, med störningar som tex löst springande hundar, cyklister som susar förbi eller kompisar som kommer på besök, desto viktigare att vanan upprätthålls. Varför det är så här beror på att hundar lär av sina erfarenheter och konsekvenserna samt att allt det som hundar vill/önskar fungerar för hunden som en belöning. Så när vi hävdar att, ”min hund kan egentligen det här”, är det nog mer ett önsketänkande men inte med sanningen överensstämmande.
Vi tar ett exempel med att gå i ett slakt koppel vid sidan vid sin matte/husse. På kurs har man fått lära sig att hjälpa hunden med att gå precis vid sidan och att belöna hunden för det. Till en början med väldigt många belöningar för att hunden skall klara av och även vilja gå precis vid sidan, istället för att kliva iväg och tex engagera sig i en häftig doft på marken. Hundens erfarenhet av att vara på träningsplanen är att man går vid sidan av matte/husse och det är en positiv erfarenhet för konsekvensen av att följa vårt ben är att det smakar väldigt gott. Då beteendet upprepas igen och igen blir det snart en vana för hunden, och vad vi skulle kalla en god sådan.
Så kliver vi av träningsplanen och vips beter sig hunden annorlunda; lämnar vår sida för spännande dofter, tar skutt fram mot andra hundar och utför en massa beteenden som inte är i närheten av att gå invid sin husse/matte i ett slakt koppel. Hunden vill nosa, hälsa och kanske leka och för varje gång den drar sig fram tex till doften så har den lyckats. Belöningen var ju doften som den ville nosa på. Och om detta händer igen och igen blir hundens erfarenhet av miljön utanför träningsplanen att man drar, skuttar och försöker hälsa på andra hundar. Eftersom hunden vill detta och lyckas blir det för hunden en positiv erfarenhet och konsekvensen av att lämna husse/mattes sida är härliga dofter och engagemang i andra hundar. Det blir snart en vana för hunden.
Hundar vaknar aldrig plötsligt upp en morgon efter sin nattsömn och kommer på hur vi vill att de skall bete sig. De gör det vi har vant de vid och som vi har belönat dem för att göra som de gör.
Lycka till!