Om att öka förvirringen och risken för att det går ut över våra hundar
Vi använder många olika ord när vi kommunicerar med våra hundar. När jag säger sitt vill jag att hunden ska sätta sig. När jag säger ligg vill jag att den ska lägga sig ned. Egentligen spelar det ingen roll vilka ord vi använder. Jag skulle lika gärna kunna säga rött när jag vill att hunden ska sätta sig, så länge jag är konsekvent och hunden lärt sig vad ordet betyder.
När orden får olika betydelser
Vi använder också många ord för att beskriva hundars egenskaper och beteenden. Sådana ord förekommer i mentaltester, beteendebeskrivningar och lämplighetstester. För att dessa beskrivningar ska ha något värde måste orden användas på ett konsekvent sätt. Samma ord behöver betyda samma sak för alla som använder det.
I vardagen är det inte alltid så.
I hundböcker, på sociala medier, i hundgrupper och ibland även på hundkurser används olika begrepp ganska fritt. Ord som miljöstark, miljösvag, dominant, osäker och reaktiv förekommer ofta. Med tiden har många av dessa ord dessutom fått en värdering. Vissa anses positiva, andra negativa. Men det var aldrig syftet med begreppen.
Vad betyder egentligen reaktiv?
Ett mycket omdebatterat ord just nu är reaktiv.
Under senare år har ordet ofta kommit att förknippas med problem. Många hundägare har fått uppfattningen att det är dåligt att ha en reaktiv hund. Som en reaktion på detta har vissa börjat föreslå att vi i stället ska använda ordet proaktiv.
Jag menar att det riskerar att skapa ännu mer förvirring.
Problemet är nämligen inte ordet i sig. Problemet är hur det används.
Att vara reaktiv innebär i grunden att reagera på något som händer i omgivningen. Begreppet säger däremot ingenting om varför reaktionen uppstår eller vilka känslor som ligger bakom den. Reaktivitet är alltså inte en förklaring till ett beteende. Det är en beskrivning av att ett beteende uppstår som svar på ett stimulus.
Samma stimulus – helt olika reaktioner
Låt oss ta ett hundmöte som exempel.
Hund 1 ser en annan hund, blir glad, hoppar upp på sin ägare och vill fram för att hälsa.
Hund 2 ser en annan hund, känner sig osäker, söker stöd hos sin ägare och morrar.
Hund 3 ser en annan hund, blir rädd och kastar sig fram i kopplet medan den skäller.
Hund 4 ser en annan hund, blir arg och försöker ta sig fram mot den andra hunden.
I samtliga fall reagerar hunden på samma typ av stimulus: en annan hund.
Alla fyra hundarna är alltså reaktiva i den meningen att de reagerar på något i sin omgivning. Men orsakerna till beteendet är helt olika. Känslorna bakom beteendet är olika. Behovet av hjälp och träning är olika.
Den viktigaste frågan är varför
Det är här problemet uppstår.
Om vi nöjer oss med att säga att hunden är reaktiv riskerar vi att missa den viktigaste frågan:
Varför reagerar hunden som den gör?
Om en hund gör utfall av rädsla behöver vi arbeta med något annat än om hunden gör utfall av frustration, lekiver eller aggression. Träningen behöver utgå från orsaken till beteendet, inte från etiketten vi satt på hunden.
Därför blir det inte heller mer korrekt att börja kalla hunden proaktiv.
Proaktiv innebär att agera i förväg, att förutse och förebygga sådant som kan hända. Det kan vara ett användbart begrepp när vi beskriver människors planering och problemlösning, men det hjälper oss inte att förstå varför en hund reagerar i ett specifikt ögonblick.
Risken är att vi bara ersätter ett missförstått begrepp med ett annat.
Färre etiketter och mer förståelse
I stället för att diskutera om hunden är reaktiv eller proaktiv borde vi bli bättre på att beskriva vad vi faktiskt ser.
Vad reagerar hunden på?
Hur reagerar den?
Vilka känslor verkar vara inblandade?
Vilken funktion fyller beteendet?
Ju bättre vi blir på att besvara de frågorna, desto större chans har vi att förstå hunden och hjälpa den på rätt sätt.
Att reagera på det som händer i omgivningen är inte dåligt. Det är en normal del av att vara hund, människa och levande varelse.
Det viktiga är inte om hunden är reaktiv.
Det viktiga är att vi förstår vad den reagerar på, varför den reagerar och vad den behöver av oss.
För hundens skull behöver vi färre etiketter och mer förståelse.
