Många barn lever med hundar eller träffar dem på besök hos vänner och släktingar. Det kan vara en ömsesidigt fin relation och erfarenhet. Men det kan också utvecklas till stress, obehag och om det vill sig illa bli farligt.
Hur hundar upplever barn
Barn är inte per automatik något som hundar upplever som positiva kompisar. En del hundindivider är bättre rustade än andra för att anpassa sig till barns beteenden. Den främsta orsaken till att hundar känner tveksamhet inför barn är att de upplevs som oförutsägbara, vilket de ju av naturliga skäl är, är plötsliga och ljudliga. En del hundar som lever med barn lär sig att hantera detta utan att bli stressade förutsatt att de inte råkar illa ut.
Hundägarens ansvar i relationen mellan hund och barn
Som hundägare är det alltid vårt ansvar att skydda hunden och ta hundens parti i relationen till barn. Och när vi gör det hjälper vi hunden att få det utrymme och den trygghet den behöver. Det tjänar både hunden och barnet på.
Det är därför av största vikt att vi lär oss hur hundar kommunicerar och i synnerhet vår egen hund. Hundar lär av erfarenhet och konsekvens och agerar utifrån det. De mår bra av förutsägbarhet och att känna sig trygg och ”lyssnad på”. Genom att veta detta och förstå hundars språk kan vi hjälpa hundar och barn till en fin relation.
Hundens signaler och kommunikation
Förenklat kan man säga att hunden kommunicerar avstånd, ökat eller minskat och gör det i olika steg. För avstånd där det första är att vända sig bort till det sista där den använder tänderna. En hund som viker undan/vänder sig bort och då blir lyssnad på, respekterad för sitt behov och i därmed ”slipper” barnet får alltså erfarenhet av att den inte behöver ta i mer och att den snabbt blir befriad från det den uppfattade/upplevde som belastande. Det skapar trygghet hos hunden.
Skulle det däremot inte hända så försöker hunden lite mer, tex genom att gå sig väg, att gäspa, och/eller slicka sig om munnen. Hundens beteenden av att kommunicera eskalerar i det fall den inte blir ”lyssnad på”. Tex genom att exempelvis öronen stryks bakåt, den kryper ihop, stirrar, blir stel, visar tänderna, morrar och slutligen biter.
Alla individer följer inte exakt samma steg men vi behöver känna till dem alla. En hund som i sådan här situation skulle morra eller bita gör det alltså inte för att den är olydig, den gör det för att freda sig. Om hundens erfarenhet över tid är att inte bli lyssnad på kan därför gå direkt till det ”steg” där den erfor att det som gjorde den obekväm/osäker/rädd osv upphörde.
När samspelet mellan hund och barn blir svårt
Vi träffar familjer där det tyvärr gått för långt och där hunden börjat morra och/eller nafsa/bita barnen i familjen. Vår första fråga är alltid om hunden har en fredad plats i hemmet, en plats där den vet att den får vara ifred? Vår erfarenhet är att ingen velat sin hund illa men att man saknat kunskap om hundars kommunikation. Man har alltså inte kunnat förstå sin hunds signaler.
Det är alltid vi som väljer att ha barn och hund samtidigt i våra liv. Hunden har inte valt det men låt oss se till att det blir en fin erfarenhet för både barnet och hunden.
Råd för ett tryggt liv med hund och barn
Några råd på vägen är därför att,
- hunden alltid ska ha en plats hemma som är fridlyst för barnen och barnens kompisar
- avstå från att krama/hålla fast hunden. Människor kramas men det gör inte hundar
- så fort du ser att din hund säger att den är obekväm, låt den slippa
- låt barnen klättra, putta på, dra i människor men aldrig på hunden
- när du kan/förstår din hund utsätt den inte för situationer där den behöver känna sig obekväm/osäker/rädd i relation till barn
- låt barn i största möjliga mån vara lugna runt hunden
- ute på promenader och vistelse i skogen, lek kontrollerade lekar tillsammans med hunden. Stoj, kastandet av saker/bollar och jakt riskerar att hundens upphetsning leder till oönskade beteenden.
- när barn kommer på besök, låt hunden välja om den vill hälsa och slippa om den så önskar
- undvik alltid att bli arg på en hund som visar att den är obekväm/osäker/rädd
- låt vuxna vara de som sätter upp regler och kommunicerar dem till hunden, inte barnen.
Barn och hund kan få en fin relation
Barn kan inte ta ansvar för att hantera hundar på det sätt som hunden mår bra av. Så vi behöver hjälpa dem, visa och lära ut. Och gör vi det kan en relation mellan barn och hund bli riktigt fin och förtroendefull