På en måndagsträning nyligen ägnades träningen åt motbetingning, att förändra hundens känsla inför någonting. Bra träning, bra att kunna, bra att använda och bra att förstå.
Motbetingning innebär att ändra de underliggande känslorna en hund har om en “trigger”, som tex ett specifikt föremål, ett djur, en person eller miljö. Att ändra känslorna ändrar beteendet. Det omvända är också sant.
Några av de vanligaste oönskade beteendena och som inte sällan uppfattas som ”dåligt uppförande” är rädsla och upphetsning. Här följer exempel på dessa beteenden för att visa hur motbetingning fungerar. Tänk dig en skala, där rädsla är i den ena änden av skalan. Rädsla varierar från extrem, måttlig till mild. I den andra änden av skalan är upphetsning. Även upphetsning varierar från lätt, måttlig till extrem.
Under motbetingning ”passerar” hunden genom en sk. neutral punkt, på mitten av skalan. När motbetingning är klar har hundens känslor för en trigger förändrats från en negativ, som rädsla, till en positiv, som upphetsning.
Tex. En hund var rädd för ett barn men lär sig genom motbetingning att barn kan vara roliga att leka med.
En hund kan också befinna sig på skalan med neutrala känslor men förflytta sig till glädje eller upphetsning.
Tex. En hund är neutral om vatten men lär sig genom positiva erfarenheter att leka i vatten kan vara njutbart.
Med motbetingning kan en hund börja på en nivå av rädsla och förflytta sig på skalan till vilken nivå som helst av upphetsning.
Med sk. systematisk habituering är målet med motbetingning att hunden ska bli emotionellt neutral i närvaro av triggern och där förändring av känslor kan ske från båda hållen.
Tex. En hund som är rädd för främmande personer men lär sig att de inte utgör något hot när de kommer hem på besök. I andra änden på skalan är hunden som hoppar av glädje på besökare men lär sig att lugnt hälsa på dem med alla fyra tassarna på golvet.
Det motsatta till motbetingning kallas Aversiv motbetingning och kan också hända.
Tex. Hunden som fick en korrigering i närvaro av en annan hund, och sedan blev rädd för andra hundar.
Tex. En hund som är glatt upphetsad över att gå till hundfrisören men hanteras hårdhänt och blir rädd för att gå till hundfrisören.
Till skillnad från motbetingning och habituering, som kräver väldigt många positiva repetitioner för att skapa en känslomässig förändring hos hunden, kan Aversiv motbetingning inträffa efter endast en repetition.
Så fundera på om din hund uppvisar någon oönskad känsla/beteende och som du kan motbetinga. Planera och var noga med att du förstår principerna innan du börjar. Det är möjligt att göra fel och därmed förvärra. Se till att hålla ordentligt avstånd till den trigger som du ska motbetinga din hund mot. Om tex. en annan hund är triggern se till att du har ett ordentligt avstånd till den hunden. När din hund tittar på den andra hunden belöna och ge en riktigt god ”godis” i den riktning som din hund tittar (mot den andra hunden). Genom många upprepningar/repetitioner sker en koppling mellan triggern och det goda, vilket i sin tur ökar hundens bra känslor och på sikt, förutsatt att det görs rätt, kan ta bort de dåliga känslorna.
Se till att du får rätt ordning på olika stimuli (trigger och godiset). Du måste för att motbetingning ska kunna ske låta hunden först uppleva triggern – få syn på den andra hunden och därefter belöna. Börja inte fippla eller prassla med godiset eller gå med det i händerna eller för snabb med att ge det. Om hunden först hör/ser godiset och därefter får syn på den andra hunden kan hunden uppleva att det är godiset som framkallar triggern – den andra hunden. Optimalt är om godiset kommer ca en sekund efter att den fått syn på den andra hunden. Det är också viktigt att hunden blir belönad för sin neutrala hållning till hunden, det vill säga, innan den hinner reagera med rädsla/upphetsning. Här behöver du titta på din hunds kroppsspråk.
Det är inte alltid det passar med motbetingning. Ett exempel är om din hund redan ligger på mitten av skalan, alltså neutral och det är det du önskar att den ska göra.
Det kan också vara så att avståndet inte är tillräckligt. Då kan det vara bättre att avleda. Att avleda innebär då att du distraherar din hund så att den inte blir medveten om triggern, dvs den andra hunden. Det kan du göra genom att mata på med gott godis när du avlägsnar dig och/eller ge din hund en uppgift som den kan och tycker är rolig. Avledning är en bra nödlösning men inte en träningsmetod i sig.
Lycka till!