Hundselar – att välja rätt sele till din hund

Det enkla svaret är – för hundens hälsas skull och för att förebygga skador. På Hundhjälpen i Uppland förespråkar vi att hunden bär sele och på kurser och aktiviteter har vi det som krav. Kravet gäller för alla hundar som drar, råkar dra eller råkar bli dragna av sin förare.

Vi förklarar här varför detta krav finns och hur hundselar bidrar till ökad säkerhet, komfort och en bättre upplevelse för både dig och din hund.

Ingen hund föds med en förståelse om att gå med ett slakt koppel. Det kräver mycket arbete för att få en hund att förstå att den ska gå vid sin förares sida och/eller hålla sitt koppel slakt. Det tar också tid och arbete för oss hundägare att alltid vara med så att vi undviker att hunden råkar dra sig själv eller blir dragen.

Det finns mängder av tillfällen och situationer när hunden drar; något påkallar hundens uppmärksamhet framför, bakom eller vid sidan. Hunden kan bli skrämd och hoppa till, hunden kan halka, hunden stannar för att nosa och vi råkar gå vidare, hunden är uppe i varv och hoppar och skuttar osv. osv.

Området runt hundens hals är en av de mest känsliga delarna på hundens kropp. Precis som på oss människor. Tryck och ryck runt halsen ger obehag och smärta. Utöver obehag och smärta riskerar trycket och/eller rycket dessutom att allvarligt skada huden.

Tryck/ryck begränsar de neurala banorna, de nervgångar som förbinder en del av nervsystemet med en annan och med blodcirkulationen. Även om rycket/trycket gör ont på hunden kommer det inte leda till att hunden slutar att dra. Hunden förstår inte att konsekvensen av att dra är smärta/obehag.

Ett halsband som sitter tight runt hundens hals skapar tryck runt halsen. Det kan räcka med ett hårt ryck från oss eller från hunden själv för att det ska kunna göra stor skada. Förutom blåmärken kan den inre anatomin och organen skadas. Muskler runt halsen som ömmar och blir stela leder lätt till felbelastning på andra delar av hundens kropp. Detta för att hunden försöker kompensera mot smärtan och stelheten.

På framsidan av halsen sitter sköldkörteln. Sköldkörtelns hormoner påverkar många av kroppens organ och styr ämnesomsättningen. Sköldkörteln tillverkar livsviktiga hormoner för bla. hjärtat, hjärnan, levern, huden, magen och tarmarna. Ett halsband som ligger och trycker på sköldkörteln kan ge upphov till sköldkörtelinflammation, vilket i värsta fall kan leda till permanenta skador och dess förmåga att tillverka de livsviktiga hormonerna.

Även matstrupen och luftrören tar skada av ryck runt halsen. Halsbandets ryck reducerar blodtillförseln och lymfvätskan till huvudet vilket kan ge både problem med ögon och öron. Ryck ökar trycket i ögonen vilket kan förvärra eller ge ögonproblem och öronen börja klia och eller bli inflammerade. Där halsbandet sitter löper en del nervbanor som lätt kommer i kläm.

En konsekvens av det är att hunden börjar slicka sig väl mycket på sina framben då känslostörningar uppstår. Det överdrivna kliandet har flera gånger visat sig feltolkats som foderallergi och därmed felbehandlats.

Några dagnoser, sjukdomar och/eller åkommor pga. ryck och tryck;

– Vätsketryck i ögonen
– Kollapsad luftstrupe
– Syringomyeli, en sjukdom i ryggmärgen
– BOAS (Brachycephalic Obstructive Airway Syndrom). Samlingsnamn för orsaker som ger andningsproblem.
– Sköldkörtelstörning
– Ryggproblem. Det är nästan lika vanligt hos hundar med ryggproblem som hos människor. De allra flesta ryggproblem tros genom studier komma från ryck runt halsen.

Allt fler vetenskapliga studier uppmärksammar skador och sjukdomar orsakade av ryck och tryck runt hundens hals. Risken för felbehandlingar eller varaktiga tillstånd är stor så länge själva grundorsaken inte förändras, rycket/trycket runt hundens hals.

Smärta påverkar ALLTID hundens beteende. Vi förstår inte alltid varför hunden beter sig på det ena eller andra sättet eller varför en förändring i hundens beteende ägt rum. Hundar kan ju som bekant inte berätta för oss att de har ont eller var det gör ont. De är också väldigt tåliga vilket innebär att när vi börjar ana att någonting är fel så har hunden redan haft ont under en längre tid.

Detta med sele och/eller halsband blir ofta känslosamma debatter i sociala medier och har länge varit ett känsligt ämne. Vi ställer oss lite frågande till det då riskerna och skadorna är uppenbara och så väl belagda. När man idag vet de stora risker som ryck och tryck runt hundens hals medför är det varken ansvarsfullt eller försvarbart att riskera hundens välmående och hälsa genom användandet av halsband.

Trots detta fortsätter debatten. Ett sök på Google ger mängder av träffar med olika påstående från olika sk. ”förståsigpåare”. Vi noterade i skrivandet av denna text tex. att en av våra större försäkringsbolag tog upp ämnet för några år sedan och citerade en sk. ”hundcoach” som påstod ” – Om man väljer sele eller halsband spelar ingen roll.

Det är inte genom olika typer av utrustning du ska styra din hund. Det ska du göra genom kommunikation och relation”. En av de stora onlinebutikerna för husdjur skriver ”Att välja halsband eller sele är en smaksak. Vissa tycker att sele känns skönare, andra tycker det är enklare att ha koll på hunden i halsband.” Och i en chattgrupp vi nyligen besökte kunde vi bla. läsa bland debattörerna att, ”för att ha kontroll över hunden måste man ha halsband”, ”Hundar har alltid burit halsband så det finns inte någon anledning att ändra på det” och ” Selar är skadligt för hunden”.

Och så där fortsätter det. Så det är kanske inte så konstigt att man som hundägare lätt blir förvirrad. Men vi har ett ansvar att se till hundens djurvälfärd (Djurskyddslag 2018:1192) och därmed inte orsaka psykisk eller fysiskt lidande hos hunden.

Myt: Sele gör så att hunden drar.

Fakta: När vi följer hunden i sele som drar lär den sig att dra. I ryggknäppta (där kopplet knäpps på ryggen) selar får hunden mer kraft. Anledningen till att de inte kan dra lika kraftfullt i halsband är pga. de känsliga organen i hals och nacke.

De framknäppta selarna (där kopplet knäpps fram på bröstet) ger inte hunden lika mycket styrka att dra. Förutsatt att den framknäppta selen sitter bra på hunden är den ett bra hjälpmedel under tiden man tränar sig själv och hunden att promenera utan att dra.

Därefter är det att föredra att välja en sele med Y-front. Det finns mängder av olika Y-front selar så det är viktigt att välja en som inte hindrar hundens rörelsefrihet eller på annat sätt sitter så att den kan skada.

Att hitta en hundsele som passar just din hund kräver att du tar hänsyn till flera faktorer. Det finns många olika typer av hundselar, och den rätta modellen bör sitta bekvämt – varken för löst eller för tight. Hundens storlek, kroppsform och rörelsemönster spelar en viktig roll vid valet, liksom dina och hundens specifika behov. Vissa selar är utformade för dagliga promenader, medan andra lämpar sig bättre för träning eller dragaktiviteter.

En bra hundsele ger både kontroll och komfort, med justerbara remmar, vaddering och material som andas. Det är viktigt att selen fördelar trycket jämnt över kroppen för att undvika skador, särskilt om hunden drar i kopplet. Genom att välja en ergonomiskt utformad sele minskar du belastningen på hundens nacke och säkerställer en trygg och bekväm upplevelse under promenader och aktiviteter.

Vi rekommenderar också vår artikel Det här med dragande i hundens halsband…, där vi går igenom varför detta beteende uppstår och hur du kan hantera det på ett skonsamt och effektivt sätt. Ta del av våra insikter och få tips på hur du kan hjälpa din hund att gå fint i kopplet utan onödig stress eller risk för skador!

Pauli AM, Bentley, E Diehl, KA, Miller, PE ‘Effects of the application of neck pressure by a collar or harness on intraocular pressure in dogs’ 2006
Dr. Peter Dobias, DVM states in an article ‘Dog collars can cause disease and possibly lead to cancer’
Anders Hallgren, “Pulling and jerking on the leash affect especially the neck and throat in the dog`, “Animal Behaviour Consultants Newsletter” in 1992
Anders Hallgren, Ryggproblem hos hund. Dogma Förlag, Tyresö 2010. (Forskningsrapport)
Bécuwe-Bonneta,V. Bélangera, M-C. Franka, D. Parenta, J. Hélie, P. 2012. Gastrointestinal disorders in dogs with excessive licking of surfaces. Journal of Veterinary Behavior: Clinical Applications and Research. Volume 7. Issue 4. Pages 194–204
Stein, D.J. 2000. Neurobiology of the obsessive–compulsive spectrum disorders. Biological Psychiatry. Volume 47. Issue 4. Pages 296–304