”Fido borde egentligen kunna det här. Så jag förstår inte varför han inte gör som jag säger? Jag har ju lärt honom detta. Suck, varför gör han inte som jag lärt honom? Jag säger ju åt honom igen och igen och igen.”
Kanske känner någon igen de tankegångarna eller resonemanget? Många av oss har nog vid ett eller fler gånger undrat varför vår hund inte gör det som vi tränat mycket och som man ”tjatat” om. Vi tänker och vi undrar varför vår hund inte gör det vi uppfattat att vi lärt den och kanske t.o.m. efter konstens alla regler.
En orsak till detta problem kan vara inkonsekvens, när det gäller våra signaler/kommandon och vårt eget beteende i samband med dessa och resulterar i det man ibland brukar kalla inlärd irrelevans. Enkelt kan man säga att inlärd irrelevans uppstår vid tjat;
Ett beteende vi lärt vår hund = ”inlärt”, men på grund av hundens erfarenhet att det inte betyder någonting längre = ”irrelevans”.
Några exempel kan hjälpa för att bättre beskriva hur den inlärda irrelevansen uppstår;
Vi har lärt vår hund att slå ned rumpan i backen kallas ”sitt”. Vi använder ordet när hunden sätter sig men vi använder också ordet även om vi inte får önskad respons, dvs att hunden sätter sig. Hunden kanske gör någonting annat som att fortsätta nosa, tvekar länge innan den sätter sig osv. Men vi fortsätter ändå att använda ordet ”sitt”. Eftersom hunden inte sätter sig i samband med att vi säger ordet ”sitt” blir ordet sakta men säkert irrelevant för hunden, det saknar betydelse. Det blir alltså endast tjat.
Ett annat exempel. Du har lärt din hund att vänta och du har döpt det och kallar det för t.ex. ”vänta”. Av någon anledning, som kan variera, tex att störningen blivit för stor, slutar hunden att vänta och ger sig iväg. Du gör ingenting åt det utan låter det vara. Kanske tänker du att, ja ja jag skulle ju ändå hämta hen alldeles strax eller, hen var ju så duktig nästan hela tiden. Fortsätter detta några gånger, att du säger ”vänta-ordet” men hunden gör någonting annat så blir ordet irrelevant för hunden. Att du fortsätter att upprepa det gång på gång och igen och igen blir tjat.
Hundar gör med tjat precis som vi människor, de struntar i det. Det går in genom ena örat och ut genom det andra. Det som hunden uppfattar som irrelevant lyssnar den alltså inte på (detsamma gäller oss människor). Gör vi också så här med flera av hundens beteenden så bidrar vi till att för hunden bli en ganska irrelevant person, alltså en person som hunden inte lyssnar på. De kan fortfarande älska oss men de lyssnar inte på vad vi säger – för det betyder ingenting för dem.
Tyvärr är det också ibland så att när vi väl börjat tjata tenderar vi att tjata ännu mer, i någon slags förhoppning om att det till slut skall ge önskat resultat. Men det fungerar precis tvärt om.
Det positiva är att det går att ändra sitt eget beteende, så att det vi säger igen betyder någonting för hunden, nämligen det vi säger. En hjälp på vägen dit är;
På våra kurser Kontakt och vardagslydnad 1 och Kontakt och vardagslydnad 2 får du höra mer om detta
Lycka till!